Q: Har du några tidiga upplevelser eller minnen från din barndom som påverkat dig som konstnär?
A: Några konkreta minnesbilder är till exempel min mormors garderob. Hon sydde alla sina och mammas kläder när min mamma var liten. Mormor var en samlare av rang och hade allt väl sorterat i lådor. Det var en högtidsstund att tillsammans gå igenom dessa lådor. Detta är något jag ärvt, en ”garderob” i ateljén fylld med hyggligt organiserade skattkistor.
En annan minnesbild är farfar läsandes DN, utbredd på ett plastark, iklädd munskydd och bomullshandskar. Han menade att han var känslig för trycksvärtan.
Allt vi bär är ju ursprungligen en form av skydd. Mot kyla, vind och hetta. Men också mot så mycket mer. Virus, en ström av ständiga intryck, elaka blickar och tråkiga kommentarer. All livserfarenhet finns ju i ett minnesarkiv mer eller mindre tillgängliga. Detta arkiv av bilder, upplevelser och känslor som vi bär med oss i en ryggsäck, eller ett ok, är ett tema jag uppehållit mig mycket kring i mitt arbete, både bildligt och symboliskt, då jag jobbar med verk som förhåller sig till kroppen.
Q: Hur var processen att hitta ditt uttryck, din stil och din röst i det du gör idag? Var det utmanande eller självklart från början?
A: Innan jag började arbeta i läder har jag vid två tidigare tillfällen i livet känt att jag hittat mitt språk, mitt sätt att kommunicera och det har varit med full övertygelse. Och med all säkerhet har dessa olika uttrycksformer varit en stor del av min process till var jag är i dag. Det första tillfället var när jag gick teaterlinjen på Södra Latin och det andra när jag fick prova på screentryck på ett ettårig folkhögskoleutbildning. Jag var fast direkt och tillbringade varje ledig stund i trycksalen. Det var en passion som höll i sig länge och som sedermera, via utbildning på Konstfack, blev mitt yrke. Under många år arbetade jag med mönsterkomposition, jag målade bland annat mönster för Marimekko, rapportering och undervisning. Vid något tillfälle kände jag att passionen började svalna och nyfikenheten och lusten mattas av.
Jag vet inte riktigt hur jag kom in på läder men jag har alltid varit intresserad av att lära mig nya tekniker och att få testa nya material. Det kändes så självklart att överföra mina grafiska mönster till tredimensionella former. Idévärlden är ju densamma och ständigt pågående men plötsligt fanns där en hel uppsjö av nya verktyg, tekniker och influenser. Så mycket att associera kring runt det nya materialet. Jag är en riktig nörd och det finns så mycket att förkovra sig i. Jag behöver utmaningar i arbetet och kan ligga sömnlös flera nätter och försöka lösa ett tekniskt problem. Idéerna kommer i en strid ström och får stå på tur, bra som dåliga, för de måste ändå testas utan hierarkisk ordning. Processen betyder allt när man arbetar i ett material.
Q: Hur är ditt förhållande till mode?
A: Länge hade jag ett ganska svalt förhållande till mode. Under mina Konstfacksår handlade allt om textil och mönster i förhållande till rummet. Men med tiden har mitt fokus skiftat till att handla mer om kroppen i förhållande till omvärlden. Bärbara objekt som kommentarer. Jag har fyllt min ateljé med ganska egensinniga karaktärer, ett ganska skönt gäng som håller mig sällskap i ateljén.
Visst tar jag del av de stora modevisningarna. Det finns fantastiskt uttrycksfulla modeskapare som har en självklar känsla för tekniker och kombinationer av material. Hos det stora modehusen finns ju också pengarna som kan realisera idéer de annars bara skulle drömma om. Själv är jag som Ferdinand under korkeken. Jag trivs bäst i min egen värld. Min enda kontakt med modevärlden är de stylister som kommer för att låna saker till fotograferingar. Jag känner att jag är gammal nog nu att slippa tillhöra en kategori. Jag arbetar inte utifrån kollektioner, följer inga säsonger. Mitt arbete är idébaserat och framställt i ateljén men resulterar ofta i bärbara objekt och accessoarer.
Q: Har du någon favoritbok, film eller musik som har påverkat dig starkt?
A: Jag kan inte nämna ett specifikt verk utan jag hämtar inspiration konstant i det jag kommer över för stunden. Det händer att jag stänger av tvn för att ta en bild eller för att skriva ner en kommentar. Det kan lika gärna vara en dokumentär som en serie vi följer. Nyheterna är kalasinspiration.
Jag älskar att läsa och det ska vara pappersböcker. Ofta skriver jag ner en mening som fångar mig. Jag har en hel anteckningsbok med meningar, titlar och uttryck som jag återkommer till ofta. Jag skulle nog se dessa som min främsta inspirationskälla att utgå ifrån.
Följ @annadanielssondesign på Instagram
